Den där balansen mellan herr Latmask och fru Energiknippe....

Tuusen tack hörrni för alla kommentarer ange förra inlägget! Jag ska ringa VC, jag lovar!!
Som sagt, det sjuka är att jag har en hel svärm med myror innanför mina brallor.. De kryper som små tokar och energin sprutar ut genom mina öron!
Alltså kanske ska man bara tacka och bocka?! Återigen den där balansen som är så snuskigt svår att få till och att sedan hålla....
Jag är så mycket allt eller inget... Antingen så kryper den där latmasken så långt in i kroppen på mej och då tar han med sig både syskon, kusiner, kusinbarn, mor och farföräldrar och grannar. Han tar med sig hela bohaget och det är så enormt jäkla svårt och krångligt att vräka honom när han väl flyttat in i min kropp.. Han vägrar flytta, hur mycket jag än bönar, ber och hotar och han gör att jag så lätt bara lägger mej på soffan och pillar navelludd och kollar på någon trist serie på TV...
Eller så flyttar fru Energiknippe in i min kropp.. Hon går heller inte att styra. Hon är svinsvår att hålla koll på, för hon vill hela tiden gärna tävla mot sig själv.. Måste, måste, måste... Hon får mej att träna både en och två och tre gånger om dagen och ändå sprutar energin ut genom öronen på mej...
Den där balansen ja... Den är banne mej inte lätt någonstans, jag lovar...
I alla fall har fru Energiknippe bott ganska länge i min kropp nu.. Herr Latmask går att hålla på långt avstånd så länge man håller igång.. Men skulle jag skita i träningen en vecka eller så. Ja då är han snuskigt snabb på att flytta in och då är det ju så innerligt svårt att få honom att flytta igen...
Men jag har i alla fall gjort en bra månad ifrån mej i mina jogging dojjor och jag är grymt nöjd! Tror att jag slagit rekord till och med! Rekord för hela livet faktiskt-) *klappar mej själv på axeln* Skryta bör man! De måste man och det får man! Så osvenskt så det inte är sant! För vi svenskar ska ju inte skryta, vi ska vara "lagom" allihopa och absolut inte sticka ut.. (Ojsan då, där kom jag in på ett annat spår, men de kan vi ta en annan gång;-))
Jag hade som mål för september månad att slå mina 23 mil som jag hade förra månaden och japp jag KLARADE det!! *jiiiihooo*

Jag har gått en massa PW:ar, kört på Mr Dick och sprungit och lyckats skrapa ihop 23,5 mil i september månad och tränat i över ett dygn! Coolt ju!!;-)
Jag tänker mej att jag ska ha en utmaning för oktober månad också! Ja för oktober månad börjar redan imorgon ju!
MEN, japp ett stort MEN! Jag ska INTE försöka slå detta rekord.. INTE! Jag ska försöka hitta den där BALANSEN som får mej att må bra. Jag ska gå mina morgonpromenader bara för att jag mår så ofantligt bra av dem. Men jag ska inte hasa mej upp på Mr Dick och köra skiten ur mej själv och honom mellan matlagning, läggning och läxläsning.. Jag ska INTE stressa fram min träning som jag nog har gjort den här månaden.. Men jag har mått galet bra av all träning, ja gud det ska man absolut INTE sticka under stolen med! Rör man på sig får man också mer energi!
Min tanke är också att jag ska försöka fokusera lite mer på styrkan i min kropp! Hitta små bra övningar som man kan göra med bara kroppsvikten!
Jag vann faktiskt en PT- timme av en tjej, som jag så klart ska utnyttja snarast och jag lovar att berätta allt om den träningen för er här!

Den träningsformen som jag är mest stolt över mej själv den här månaden är midnattsloppet som jag sprang i början av september! En mil, en galet rolig mil!
Vi kollar på andra tävlingar nu som vi kanske ska anmäla oss till! Ja för det var verkligen galet kul!!
Den här bilden säger liksom mer än 1000 ord! Det är så enormt mycket underbara känslor som rusar omkring inuti min kropp där och då! Fantastiskt härlig känsla!!

I september månad har jag:
Kört på Mr Dick: 9.64 mil
Sprungit: 1.33mil
PW:at: 12.6 mil
Och så har jag kört lite styrka i form av 7 minutersappen! En perfekt träning som tränar hela kroppen, 7, 14 eller 21 minuter har jag kört!! Den appen gillar jag skarpt!!
Men målet ja för oktober? Vad ska bli för mål? Morgonpromenader VARJE vardagsmorgon och minst ett helgpass. Ja men det borde väl vara en någorlunda "balans"? Både och liksom? Inte för mycket och inte för lite?!;-)

Obalans...

Jag vet inte.. Det känns som om min kropp är helt i obalans... Jag kan liksom inte riktigt ta på känslan vad som är så galet..
Men jag är inte som jag brukar och som jag borde vara.
Jag lossar MASSOR av hår.. En gång i duschen och det ser ut så här... MASSOR av hår..

Kommer typ vara flintis snart om de inte slutar falla...:-(
Jag är orolig av mej.. Liksom att jag bär på en slags stress-känsla hela tiden som är så jädrans svår att bli av med hur jag än försöker vrida och vända på den...
Min mun är snustorr.. Vissa kvällar känns det som om det är sandpapper därinne och det enda som hjälper är att dricka skitmycket bubbelvatten.. Dricker vanligtvis flera liter vatten per dag, men nu dricker jag ännu mer...
Jag går HELA tiden upp i vikt. Plus på vågen VARJE vecka.. En "normal" person borde inte gå upp så mycket med tanke på hur mycket jag tränar.. Tränar väldigt mycket just nu och äter varken mer eller mindre. Men ska nu börja kolla lite på vad jag gör för fel med just maten? Något gör jag ju uppenbarligen?"
Min mens.. Den lever sitt egna jävla liv... Den kommer och går precis när den känner att den vill.. Oftast fleeeera veckor försenad. Innan, för typ ett år sedan. Innan jag satte in kopparspiralen så var mensen som en klocka. Den kom nästan på exakt samma tidpunkt varje månad!
Finnarna exploderar i fejjan...
Känner mej känslig... Tycker att folk viskar bakom min rygg fast att det så klart inte är så. Jag känner mej ibland utanför.. Skitkonstig känsla...
Obalans var det ja.. Känner liksom inte igen mej själv..
Mycket som spökar i kroppen och man börjar ju fundera på om det är det ena eller det andra som är onormalt på mej? Typ sköldkörteln, fel på kopparspiralen eller något annat hormonfel?
Men det enda som är positivt! Jag är så pigg! Jag vaknar numera oftast innan klockan ringer 5 på morgonen.. Jag är uppe på kvällarna och är inte ett dugg trött, fast jag vet att jag borde sova för att få mina sömntimmar.. Men nej då, jag är pigg och har energi i massor..
Annars är det ju de första man märker på en själv när något är fel, energilösheten och tröttheten...
Ska man behöva ringa till läkaren? Usch.. Alltså jag gillar inte sånt. Jag gillar inte att ringa läkaren.. Jag vill inte känna mej som någon belastning och han kommer ändå inte att kunna sätta fingret på vad det är för fel på mej ändå... Kanske borde man börja knapra vitaminer i massor? Det kanske hjälper för stunden i alla fall?

Han som inte är rädd för något, förutom spöken och läskiga gubbar...

Alfred har och är orädd mot det mesta. Han startade sitt liv genom att komma med dunder och brak. Han liksom nästan hoppade ur min mage den där varma majnatten 2008...
Sedan har han varit mer vild än tam.. Högt och lågt har liksom varit hans motto.. Han hade allt som oftast haft stora gigantiska bulor i sitt huvud sina första levnadsår.. Klättrade överallt där det gick och klättra och var och är smidig som en liten katt.. Har nog 9 liv också, den lilla rackaren med tanke på vad han varit med om.. Ja ni vet, allt från brutna nyckelben till brännskador. Men ALLTID modet uppe... Alltid!
Han är orädd mot det mesta, men spöken och andra läskiga gubbar som bara dyker upp på nätterna. Ja dom kan få hans lilla hjärta att hoppa ur hans lilla bröstkorg.. Då är han rädd som en liten fågelunge...
Han har ALLTID vågat smaka på saker. -Man måste smaka innan man vet om man tycker om det! Tvärt imot sina bröder som inte ens vågar smaka på något nytt...
Jag undrar vad det kommer bli av den här lilla stjärnan? Jag vågar inte ens tänka på vad han kommer att prova på när han blir äldre...  Bergsklättring, skidåkning nerför stup eller göra sånt som ingen annan vågar...
Ja ja, alla är vi olika och tur är väl det!;-)
Idag satt han som vanligt med mej när jag lagade mat!
Det låg en chili i skålen och han frågade om han fick smaka? Ja men visst, ät bara sa jag! Och så är ju kanske inte jag en sån normal mamma heller som hejjar på sin son att äta en stark chili. Men va fan, lite roligt måste man ju få ha! Kan meddela att han drack flera dl yoggi efter den tuggan;-) Undra om han kommer att äta rå chili någon mer gång? *fniss*
Han kommer nog få mamma Grunditz hjärta att få både en och tre hjärtinfarkter... Skitunge!

Daimbeskvier...

Ja det låter precis lika gott som det är!
I fredags bakade jag fantastiskt goda daimbeskvier som jag bjöd familjen på till efterrätt! Så smidiga och så goda och som man lätt kan förbereda och ha i kylen!
Som sagt, jag har kommit in i ett bak-rus.. Tycker det är så kul att baka och testa något nytt! Det är liksom en morot, morot för att veckan är klar, att man får äta en bit kaka och njuta lite! Socker ja, det är ju gott. Så äckligt jävla gott.. Därför försöker jag undvika det i den mån det går på veckorna och så unnar jag mej av den biten kakan på fredags kvällarna!;-)
Så vill ni impa på någon så tycker jag verkligen ni ska baka denna! Hittade den som vanligt på Jennys matblogg;-) Lätt och smidigt och bra mycket godare än en köpe beskvie!

 

Daimbeskvier

 

Smörkrämen rörs ihop och får gärna stå kallt en liten stund innan den smetas på botten.
Jag använder mig av en matsked när jag bred ut smörkrämen, och gör de lite toppiga.

Till ca 20 st biskvier…. Jag fick typ ut 10..;-)

 

Det här behöver du :
200 g mandelmassa
1/2 dl socker
1 äggvita

150 g smör
1,5 dl florsocker
1,5 dubbeldajm
1 tsk vaniljsocker
 1 äggula

150 g mjölkchoklad
1/2 dubbeldajm

(Jag blandade även i några matskedar citron i. En härlig fräschhet i fyllningen. Lite pricken över i:et!)

 

Gör så här:  

Riv mandelmassan. Blanda ihop med socker och äggvita. Klicka ut små bottnar på en bakpappersklädd plåt. Grädda i 175 grader, ca 10-20 minuter tills de fått en fin färg.

Vispa ihop rumsvarmt smör med övriga ingredienser till en slät kräm. Hacka dajmen och rör ner den i smörkrämen. Bred smöret lite toppigt på undersidan av mandelbottnarna. Ställ i kyl eller frysen minst en timme.

Smält chokladen på svag värme. Doppa biskvierna i chokladen, vrid dom lite så att överflödig choklad rinner av. Strö på lite hackad dajm som dekoration.

Förvaras i kyl (det går även bra att frysa dom).

Chokladen ska inte vara för varm när du chokladdoppar, då rinner den nästan av biskvierna.

 

LYCKA TILL!

Konsten att försöka stressa ner och att hitta lugnet...

Jag har ju som jag berättat tidigare, känt ett enormt stress inombords.. En stress som jag egentligen inte alls ska ha eller borde ha.. För det är ganska lugnt nu på alla olika fronter, men ändå bygger jag själv upp en slags stress inuti mej och som jag blir ännu mer stressad av.. Skitdumt, jag vet..
Så därför bestämde jag mej i fredags när jag kom hem från jobbet att denna helgen skulle det INTE bli någon stress.. Jag skulle ta den som den kom och jag skulle skita i alla måsten.. Ni vet allt annat som inte gör sig själv i ett hem...
Jag skulle bara försöka vara här och nu och INTE tänka så mycket på senare eller på vad som måste göras....

 Jag sov middag när jag kom hem från jobbet, handlade och slängde i en gryta med långkok på spisen och serverade boeuf bourguignon till kvällsmat och bjöd hit min mamma!
Vi åt, pratade och satt i godan ro!

Sen kom grannarna in på ett glas vin och vi satt och pratade ännu mer! Ja att dessa 2 herrar ALLTID ballar ur med sitt snack och med sitt fnitter, ja det är vi så vana;-)

 I går, alltså lördags låg vi länge i sängen och drog oss! Eller nja, länge och länge. Nu är 9 länge för mej. Att ligga längre än så, får mej att vrida mej av massa myror i trosan... Där får Jonas nästan hålla fast mej i sängen så att jag INTE ska springa upp... Men jag chillade, jag lyssnade på mitt inre och Jonas och låg en stund till!
Sen körde jag lite träning, duschade i godan ro och så packade jag in mej, Douglas och Alfred i bilen och styrde den mot mamma och skogen!

 Vi körde rakt ut i skogen och så började vi gå med picknick i ryggsäcken och med ett glatt humör!

 Det var alldeles sagolikt vackert i den skogen! Som en trollskog! Jag andades och njöt för varje steg vi tog! Ingen stress i världen kunde nå mej där!

 Vi plockade kantareller, tittade på naturen och hundrana badade i sjön! Vi gick över träd, sliriga vägar, över stock och över sten!

 Efter ca 3 km kom vi fram till vårt mål! Farmen!! Inte ett pip från bröderna Grunditz att det var jobbigt, att de ville vända eller när vi var framme? De gick och myste med oss hela långa vägen!

 Ja eller farmen och farmen! Men ni minns när jag berättade att vi var på den riktiga platsen som farmen spelas in på i somras?! När vi mötte den där trevlig mannen som hjälpte oss hitta till farmen i skogen! Han visade ju upp en annan liten stuga i skogen som också skulle vara med på farmen! Där hamnade vi igår!
De hade fixat upp de, målat och rensat bort massa träd! HÄR kan ni läsa om det lilla äventyret vi var ute på då!;-)

 Vi dukade upp med fika och satte oss ner och vilade lite! Så mysigt och shit va kaffet smakar bättre i skogen!;-) Dock blev jag av med min kakbit... En av hundarna glufsade i sig den.. Tyckte väl att jag kunde vara utan. Som tur var fanns det en bit kvar som jag fick smaka!;-)

 Groupie där mitt i skogen! Mamma har inte riktigt fattat den där galoppen med selfi, så ja hon blundade lite;-)

 Farmarna, eller ja om det nu är "utmanarna" det vetta sjutton? Men någon har i alla fall bott i huset under sommarens inspelning! Mamma och Tommy kom i somras och gick där när de spelade in! Ska bli spännande att se i TV om ett par månader vad de gjorde där!;-)
De hade sått en massa, bland annat rödkål som vi snodde med oss ett par huvuden! Ja tänk om någon kissat på dem? Ja men de är nog ändå så mycket mer ekologiska än vad de är som vi köper, så det är nog ingen fara;-)

 Miljön är helt fantastisk där ute! Nästan så att jag skulle kunna tänka mej att köpa ett liiitet hus där mitt i skogen!
Tänk att på den här gården har ingen bott sedan 1949... Så fruktansvärt tråkigt kan jag tycka.. Lite ledsamt att en gård bara står så där och förfaller... Tur att Tv4 kommer dit och fixar till de där gårdarna så att de blir lite liv i dem!;-)

 Äsch, JA vi kör en  ny groupie där mamma tittar!;-)

 Det här med att springa runt, kika in i fönsterna och rota lit! Jösses va spännande! Tänk om det finns spöken där?;-)

 Lite kvar i gräddskålen! Så klart delar man lika! En sked till Alfred och till vovven!

 Som sagt... Tänk att vakna upp här på sommaren, dricka sin morgonkaffe på den söta lilla farstun och njuta av morgonsolen! Ja och av alla knott och mygg förstås.. Ja för dom lär ju finnas i massor där mitt i skogen... Men ändå, så mysigt! Fast jag skulle nog aldrig i livet sova där helt själv.. Nej då hade jag nog velat ha med mej hela tajkonfamiljen som kunde skrämma bort de där gastarna och spökena;-)

 Så vände vi hemåt igen! Jag och Alfred först med mest spring i benen! Vi stannade upp och tittade om vi såg några troll, älvor eller konstiga skepnader. Men nej, alldeles tyst och lugnt! Det var en liten kille vars hand som tog min hand där vi gick och pratade om alla dessa fantasifigurer.. Ja för tänk om ett troll skulle dyka upp. Lite läskigt är det när man bara är 7 år gammal!;-)

 När vi kom hem hade Jonas fixat med mat! Han överraskade med 3-rätters och efterätten var gudomligt gott! Han säger att han inte kan laga mat.. Jag har nu kommit på efter över 14 år tillsammans att han bara ljuger för att han tycker att det är smidigare när jag lagar den.. En slags lathet alltså;-)

 Imorse vaknade vi av att en solstråle letade sig mellan gardinerna! Helt ljuvligt! Så vi drog på oss kläderna och tog med grannarna på tippspromenad!
Latfisen själv, Fabian.. Han fick sitta på världens snällaste Peters axlar...

 Om vi hade några rätt? Knappt... Jag tror jag skramlade ihop 4 rätt.. Men skit i det, de var ändå supertrevligt!

 Alltså den här helgens väder! Det är nästan ett hallelujamoment! Underbart! Man vill liksom aldrig gå in utan bara njuta hela tiden!!

 Vi har chillat resten av eftermiddagen! Fick lite fotmassage av min käre make! Jösses va härligt! Vi bara satt där, pratade i massor och hade varken telefoner eller ungar till hands.. Vi bara var, ända tills det kliade järnet i mej och jag fick lov att gå ut och rasta av mej en sväng på en liten promenad!,-)

På sena eftermiddagen åkte vi upp till grannbyn! Derbymatch för Douglas och hans lag mellan Vaggeryd och Skillingaryd! Herrejösses va spännande det var! Och herrejösses som vi skrek... Tyvärr förlorade dom med 7-6. Men shit va bra dom spelade! Sista matchen för det här året, nu väntas hockeysäsongen!
Nu ska jag lägga mej framför TVn och se Bron som snart börjar på SVT! Att se på TV blir det inte alls mycket av numera.. Men just på söndagar kommer jag förmodligen att sitta som fastlistrad! Älskar Bron och jag älskar skådespelskan Sofia Helin!
Imorgon ska jag försöka fortsätta hitta mitt inre lugn, försöka bevara den här lugna känslan som jag nu äntligen hittat igen i helgen! Jag hoppas jag klarar av det!

WIN-WIN!

Det verkar finnas massor av härliga frukter hos massor av människor! Alla utom hos oss för vi har inte ett endast fruktträd, inte ens en vinbärsbuske... Men jo! Vi har ett par smultronplantor som vi fått säker 40 bär från i höst!!;-) Alltid något, så jag ska inte låta så jäkla bitter inte!
Häromdagen kom grannen över, ni vet dom som har den finaste trädgården på hela kvarteret! Som ger mej ångest varje gång jag går ut i min egen trädgård och går på mossan och blickar in i deras...
I alla fall kom han och sa att de hade massor av plommon, så bara kom och hämta! Vi var snabba dit och plockade en skål full och jag njöt typ när jag krälade runt på deras gräsmatta! Den var så perfekt klippt så det nästan såg ut som om den var klippt med nagelsax och var alldeles len och skön! ;-)Mossa vad är det? Ja som sagt, de vrider sig nog när de tittar in på våran tomt, det är typ BARA mossa... Men å andra sidan har de inga barn, så JA de kan lägga hela sin lediga tid i den.. Typ det kan inte vi och så är trädgården väl kanske inte nummer ett för familjen Tajkon...

Och onsdags kom Alfred hem från en kompis med ytterligare en bamsepåse med plommon som vi fick! Och JA vi äter och JA vi fiser! Jösses, de sätter verkligen sprutt på magen dessa små goda skitfrukter!;-)
Många klagar över sina frukter.. Frukter som ramlar ner i massor och bara ligger där och ruttnar... De får bryt och kör över dem med gräsklipparen, så det sprutar mosad frukt.
Ja man blir faktiskt lite ledsen.. Varför låta det gå i spillo? Varför inte lämna in ett par påsar med frukt till skolor, dagis (ojsan menar förstås förskolor) eller ålderdomshem?
Liksom WIN-WIN!! Ni blir av med frukten och skolor, dagis och ålderdomshem blir superglada och får äta extrafrukt! Inget tjafs om att INGEN har råd med frukt! Gratis frukt till alla! Bra va!?
Så gör dagens, eller ja kanske måndagens goda gärning; lämna in ett par påsar med eran frukt som är över!
Lovar att de tas imot gladeligen!

Är det dax för mej att flytta?

I mars 2009 skrev jag mitt allra första blogginlägg här på den här bloggportalen! Varför det blev just Äppelblomman var för att jag älskar dessa vackra blommor som gör hela våren så vacker! Det är liksom då, när äppelblommorna blommor som vackrast på våren, som man kan vända på ett blad och se fram imot en underbar sommar!
Jag har varit toknöjd med min bloggportal i alla år och när jag började blogga så kunde allt och alla kommentera utan några som helst problem och jag hade allt som oftast 10 kommentarer per inlägg och då med väldigt mycket mindre läsare per dag...
Nu har jag typ NOLL kommentarer och jag får ofta höra att det är skitsvårt att kommentera, att ni blir utslänga från bloggen och att sidan hänger sig HELA jäkla tiden...
Många läser nog numera bloggen från sin telefon, vilket typ ingen gjorde för 6 år sedan.. Tiderna har förändrats! Och det verkar som om inte bloggportalen blogspot hänger med på den fronten?
Jag känner att jag nästan har mist läsare pga av detta.. Ja för jag vet ju själv hur fruktansvärt irriterande det är när man kommer in på en sida och man bara blir utslängd HELA tiden.. Till slut skiter man i det och slutar läsa bara för såna störiga saker...
Så nu sitter jag här i flyttningstankar! Ska jag våga flytta min blogg till en annan portal? Vågar jag det? Just sånt här är jag lite fjantig på..
Typ nästan hela mitt liv ligger uppe här på den här portalen, ja eller i alla fall de senaste 6 åren...
Men kanske går den att flytta med?
OM jag nu skulle flytta den, göra det så mycket enklare för er att kommentera utan att behöva logga in och sånt jobbig.. Lovar ni att följa med mej då? Lovar ni att kommentera som tokar då? *himlar lite med ögonen* BRA!!!;-)
Mitt allra första inlägg den 29 mars 2009 skrev jag om Douglas, som dagen innan hade fyllt 4 år! Läs HÄR om ni vill!;-)

Sen började jag bläddra lite i bloggen och JA jag har verkligen STORA delar av mitt liv här! Så jävla underbart!
Och som dessa bilder... Dessa texter om allt från himmel och jord..
Alfred som var en liten terrorist och som var överallt och ingenstans... Ha ha!

Eller som när jag visade er den allra första bilden på den lilla ärtan Fabian i v10 (9+0) Läs HÄR!
Underbara minnen som finns på en och samma bloggportal! Men visst borde man väl kunna flytta med sina alla tusentals inlägg? Eller ja, annars kanske man kan länka på sin nya blogg på någotvis till sin gamla?
JA! Jag är fruktansvärt oteknisk och det ska vara en superlätt bloggportal som jag ska jobba i! För JA jag lägger ner mycket tid här och detta är ju mitt älskade 4:e barn! Mitt lilla skötebarn!
Vågar jag flytta?;-)

Min bror och jag!

 Min bror och jag... Vi har kramats av samma mamma. Min bror och jag, har gått från vått till torrt och lärt oss skilja katt från hund.. Min bror  och jag!

Nicke min 3 år äldre storebror har alltid funnits där vid min sida! Idag är jag djupt tacksam att jag har honom, att jag är berikad med ett syskon!
Jag har väl kanske inte alltid känt så.. Snarare har jag önskat livet av honom många gånger när vi slogs så hårtussarna rykte, när jag tyckte han fick ännu mer uppmärksamhet än vad jag fick. När han retade gallfebern på mej så jag höll på att koka sönder av ilska...
Men idag finns han där, i vått och torrt! Och jag vet, jag vet att jag så klart inte hatade honom så där mycket som jag trodde jag gjorde när vi växte upp... Längst där inuti mej så fanns den där varma syskonkärleken!

 Vi har så gjort mycket tillsammans...  Jag har alltid varit den där dryga lillasystern som alltid velat hänga med min stora tuffa storebror... Hängt med hans kompisar, blivit tokkär i hans bästis och tagit hans kläder... Gärna retat honom lite extra, bara för att liksom!
Det var han som fick mej att bli så där pruttfull första gången i mitt liv, 12 år gammal när våra föräldrar jobbade natt... Jag spydde som en gris, men han tog sitt ansvar. Torkade hela toaletten ren efter mina spyor och tvättade mina kläder noggrant så ingen skulle märka något!

 Vi har inte bara slagits 100 gånger, utan snarare 100000000 gånger... Slagits så både svetten har lackat, bloden sprutat, tårarna rinnandes ner för kinderna och snoren rinnandes ur näsan...
En gång tände han eld på mina byxor mitt i ett bråk.. Det var väl den enda gången som han blev en gnutta rädd för vad han gjorde på mej.. Det gick bra och elden slocknade den gången;-)
Så många gånger som jag "räddat" min stora storebror från bråk. Dragit honom därifrån när de där ilskan humöret kommit fram. Lillasyster har kommit och skrikit på de större killarna att låta min bror vara... Vi har alltid skyddat varandra! Stått upp för den andra i alla olika situationer!
Vi kan än idag bråka. Vi kan båda två bli så ilskna och galna att knytnävarna hänger i luften och det är sekunder från att vi ska ställa oss mitt på golvet och börja boxas. Trots att jag vet att han är 100 gånger starkare än mej, så tvekar jag inte för en sekund att slåss mot honom;-)
När vi blir så där arga på varandra, 35 och 38 år gamla. Det är då våra bättre hälftar får gå in och säga BRYT! Att nu så är det färdigdiskuterat! Punkt och slut! Båda har rätt!

Han kan gråta, likasom jag kan gråta inför honom! Kanske inte kramas så där varmt och kärleksfullt. Men det behövs inte alltid.. Att bara finnas där kan vara nog så bra! En liten klapp på kinden, en liten puff på axeln och ett litet skratt och prat!
Vi har alltid varit extremt olika i så mycket, både till utseendet och till sättet...  Men trots det, har jag ständigt gått i hans fotspår, lallat efter som en lillasyster ska! Har lärt mej massor från honom, inte bara dåliga saker utan massor av bra saker också!;-)
Idag kan vi ha så där galet roligt tillsammans! Balla ur totalt och skrika, flamsa och dansa! Han kan bli precis lika flamsig som mej, så där galet rolig!;-)
Vi bor bara ett par kvarter ifrån varandra, har barn i precis samma åldrar. Vi hörs ibland. Ibland inte. Men jag vet, jag vet att han alltid finns där för mej och min familj, precis som jag finns där för honom och hans familj!